Time out, uppehåll, stängt på obestämd tid

Kris, kris, kris! Så, då var det sagt. Det är tuffa tider, det har väl inte undgått någon och nu har krisen skördat ännu ett “offer”. Galler Ars Amandi tar time out, gör ett uppehåll, stänger på obestämd tid.

För snart två år sedan sa jag upp min anställning för att starta eget. För ett år och åtta månader sedan invigde jag mitt konstgalleri. Bilden här intill är från invigningsdagen. Jag var full av entusiasm, tämligen oerfaren, men med idéer, ambitioner och en stark vilja att göra något mycket bra. Tajmingen var emellertid inte den bästa med start i lågkonjunktur. Men i våras erbjöds jag en centralt belägen lokal (efter drygt ett år i teknik- och forskningsbyn Mjärdevi Science Park, MSP), Anders Borg var åter entusiastisk inför framtiden, konjunkturen verkade vända uppåt och jag var hoppfull inför framtiden. Alla fantastiska konstnärer som inte fått den uppmärksamhet de för tjänade i MSP skulle få en chans till. Många besökare har nämligen i efterhand berättat att de hade läst i Corren om flera intressanta utställningar hos mig, men att det inte blivit av att åka till MSP. Nu, sa de, skulle de komma regelbundet. Plötsligt vände allt.

Krisen drabbar oss via nyheterna. Det är Saab, Grekland och Italien, eländes elände… och värre blir det. Trots att de flesta svenskar ännu inte har märkt något konkret av krisen så är vår krismedvetenhet på topp (där har grekerna något att lära!) och vi håller i slantarna. Då står inte konstinköp högst på prioriteringslistan för de allra flesta. Det är synd men förståeligt.

Mina ambitioner att sprida intresset och upplevelsen av konst har kommit på skam. Mina idéer bedöms av andra som intressanta… men inte nu. Företagen håller igen, osäkra på framtiden. Det är en märklig tid vi lever i. Osäkerhet, förvirring och frustration in för det obegripliga, inför inkompetenta politiker och inför känslan av att inte kunna påverka. Så känner jag nu.

Under hela min verksamhetstid har jag haft tvåårs-tröskeln i det undermedvetna, men har envist siktat bortom tröskeln i hopp om att jag ska få tillräckligt mycket luft under vingarna för att ta mig över den. Tröskeln innebär att man som nystartad företagare får basera a-kassan på den tidigare lönen om man avslutar verksamheten inom 24 månader. Om man fortsätter, men tvingas avsluta efter 24 månader så baseras a-kassan på inkomsten i företaget. Problemet är att det är få som kan ta ut någon lön två år efter start, d v s a-kassan blir noll. Valet är givet och i rådande konjunkturläge är det det enda rätta, men ändå.

Jag tar alltså time out, gör ett uppehåll eller stänger tillfälligt. Det är så jag väljer att se det. Jag vill nämligen starta igen när konjunkturen vänder. Under den här resan har jag lärt mig massor! Det har varit stimulerande, spännande, roligt, oroligt, nervöst och lite skrämmande.  Med tiden har jag mer och mer vuxit in i rollen som egen företagare. Det tog sin lilla tid, men kontakten med många duktiga småföretagare har lärt mig mycket, inte minst i kontakten med min nyföretagarmentor och NyföretagarCentrum som har stöttat mig. Allt detta ska väl inte ha varit förgäves, eller? Jag hoppas inte det.

Som situationen ser ut nu så genomför jag höstens sista separatutställning med vernissage på lördag (12 nov). Den pågår t o m 8 december. Därefter – och fram till mellandagarna – har jag en samlingsutställning med konst från tidigare utställningar. Utställningen fortsätter de två sista veckorna i januari (stängt två veckor efter nyår). Sen är det slut… för den här gången. Så, vad drar du för slutsats av detta? Jo, om du ännu inte har besökt galleriet så är det hög tid nu! Vi ses!

Over and out, Kicki

Läs även andra bloggares åsikter om kris, Galleri Ars Amandi, konstgalleri, Mjärdevi Science Park, konstnär, a-kassa, företagande