Gallerist söker jobb

Senaste tiden har det rått bloggstiltje här. Min energi har istället kanaliserat till att börja söka jobb. Det finns en uppsjö bemanningsföretag att registrera sig hos och det tar tid att registrera sin CV om och om igen. Det har faktiskt också funnits några intressanta jobb att söka.

En vänlig man sa till mig att “du har ju i alla fall inte fallit för åldersstrecket vad gäller jobbsök än”. När jag frågade var det strecket dras svarade han, efter en granskande blick och en kort tvekan, “vid 45 år”. Jag visste inte om jag skulle bli smickrad eller uppgiven. Jag konstaterade i alla fall att eftersom jag har fyllt 50, så har jag tyvärr det.

Idag läste jag en stor artikel i Corren om en man, 57 år, som sökt jobb sedan 2006, utan framgång. Hmm. Det känns lite tidigt att vara passé vid dryga 50. Det är jag naturligtvis inte ensam om att tycka och känna, men är det inte absurt att man med minst 15 år kvar att jobba inte skulle vara intressant? Nu har jag tack och lov inte kommit till det uppgivna läget än. Jag känner mig inspirerad, nyfiken och förväntansfull inför möjligheten till ett nytt jobb. Jag har alltid haft inställningen att förändringar är spännande och lärorika och nu när jag precis börjat skanna av marknaden – och har sökt mina första jobb – så pumpar adrenalinet lite extra igen. Det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av det hela. Nog ska väl en 50 år ung kommunikatör och f.d. gallerist/företagare kunna bidra med sin klokskap och kreativitet ännu några år?

Over and out, Kicki